I lördags var jag och min fina lilla familj och såg matine föreställningen av melodifestivalen. Jag har alltså varit på friends arena tillsammans med 30 000 andra. Det mina vänner är inget annat än en jordskredsseger! Jag var lite snurrig på väg dit. Det var mycket folk hela vägen, vi åkte tåg dit och hem. Och när vi skulle hem förstod vi knappt hur vi skulle få plats på perrongen. Men det gick bra! Jag hade kul! Jag kunde njuta av föreställningen, inga panikattacker, barnen skötte sig fint och sen for vi hem och slängde oss i soffan med hämtmat. Det känns fantastiskt. Jag tänkte innan att: klarar jag det här, då klarar jag allt! En sån här grej var helt otänkbar för bara några månader sen. Mina barn är en väldigt god morot i såna här sammanhang. Det är för deras skull, och för att jag inte vill missa deras uppväxt, som jag pushar mig till gränsen av det jag klarar av. Men i det här sammanhanget är det bara bra. En mycket bra erfarenhet av att jag faktiskt klarar av att göra saker som är läskiga och ger påslag. Undrar vad det blir härnäst?
