Jämställdhet handlar för mig om en kamp mot idén om vad en riktig man är och en riktig kvinna är. Där målet är att både män och kvinnor ska ha samma möjligheter att göra sina val i livet utan risk för repressalier. Vi ska alla kunna välja yrke, intresse, partner, kläder och så vidare utan att andra människor hånar, förlöjligar, förkastar, straffar eller dödar någon på grund av sina val. Som kvinna ska jag kunna välja att leva med en annan kvinna, eller helt själv, välja bort barn, snagga mitt hår osv utan att andra människor eller samhället fördömer mig. På samma sätt ska jag som kvinna kunna välja allt det som vi anser vara en riktig kvinna idag, utan att stämplas som förrädare. Jag ska kunna välja och barn, burka, sminka mig, bära vackra kläder, ta för mig av sex och njutning utan att bli dömd eller sedd som mindre värd. Jag ska vara en riktig kvinna oavsett mina val. Men det är inte bara vi kvinnor som lider av de könsnormer som råder. Män gör det också, dvs de män som avviker från idén om en riktig man. Macholulturen, stor, stark, viril och utan känslor. Denna norm dödar årligen fler män än de som dör i trafike. De tar helt enkelt livet av sig.
Jämställdhet handlar inte om att alla ska bli lika. Dvs att män ska bli mer som kvinnor eller kvinnor bli mer som män. Tvärtom, det handlar om att ge alla människor frihet att välja. Frihet att välja sina liv, leva som de vill, från sina hjärtan istället för samhällets förväntningar och normer. Det handlar om en kamp för frihet.
För att nå dit behöver vi alla utöva en mer ickedömande attityd och tillåta människor vara som de är. Vi behöver möta varandra med kärlek och respekt.
Att arbeta för ett mer jämställt samhälle är därför en kamp för frihet, frihet till alla, oavsett kön.
