Jag fick ett budskap förra veckan om att ge mig hän till glädjen. Det var när jag gick omkring bland odlingslotterna på kollot. Jag har funderat på att odla mer, jag vill nog ha mer av allt, men framförallt vill jag ha mer jordgubbar och hallon. Att odla har alltid varit något jag gillar. Jag gillar att gräva, bli skitig och plantera och plantera om. Jag gillar att känna jorden mot mina händer. Jag älskar som bekant gummistövlar och de får gärna bli leriga. Så då tänkte jag att nu ska jag ge mig hän åt glädjen i detta odlande. Kollade upp vilka odlingslotter som är lediga just nu och morgonen därpå gick jag på en morgonpromenad och spanade in dem. Solen sken och jag kände mig glad och uppåt. Jag hittade en som låg näst längst ut och var helt tom, ett oskrivet blad, det kändes väldigt inspirerande och jag ville ha en som ligger med en bra utsikt. Jag bestämde mig för den, men gick och kollade in de sista ändå. En av de allra sista lotteran jag kollade in räknade jag fel på, och trodde först det var lotten bredvid. Den såg ut att tydligt hänga ihop med en annan lott, vilket kändes konstigt. Sen räknade jag igen och inser att det är lotten bredvid. Precis vid det träd fullt i vide som lockat mig till sig flera gånger på mina promenader där nere. Vet ni vad som fanns på den lotten? Ett jordgubbsfält och en hallonskog.
Jag tackar innerligt min lyckliga stjärna. Tack.
Så nu hyr jag två odlingslotter. En full i jordgubbsplant och hallon och en annan som bara är jord. Vet ni vad jag ska göra där? Gå all in på blommor. Jag älskar blommor och vill gärna plocka en bukett dagligen. Nu ska jag fröså massa blommor så jag kan gå och plocka mig en bukett eller flera, eller bara sitta där i mitt blomhav. Tanken är att det alltid bara ska vara frön där, så att jag kan ändra inriktning till nästa år. Då kanske jag vill ha mer utrymme för grönsaker.
Det ska bli jättekul och känns inspirerande och spännande. En liten röst viskar varnande "kommer du orka?" men jag får väl orka det jag orkar. Fortsätta jobba med acceptansen, att acceptera allt ogräs om jag inte orkar rensa. Blir det inget alls detta år kanske det blir nästa år. Eller tvärtom. If all else fails får jag så mig en äng. Det är inte fy skam det heller. Tvärtom, jag har alltid velat ha en äng.
Kul känns det i vart fall.
Det var en bra grej, att lyssna på budskapet.
Jag ska försöka ge min hän åt glädjen lite oftare, när den liksom står i farstun och knackar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar