Tänk att man kan bli så glad av att klarar av en så "enkel" sak som att åka pendeltåg och kliva av under marken. Innan kraschen skulle jag inte ens tänkt på att det skulle vara jobbigt. Men jag har idag mött min rädsla, sett den i vitögat och det gick sååå bra! När vi lämnade Solna (som ju känns tryggt för där har jag varit flera gånger och det är.inte under marken) var det som att åka in i en spännande karusell, ett sug i magen som berg och dalbana typ. Läskigt, men jag var så redo för det här nu. Nästa gång blir det tunnelbana också. Nu ni, nu är det bra jävla nära, snart kan jag börja min rehab! Hurra hurra hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar