Utmaning i att känna tillit

Vi har bestämt oss för att flytta. Lägenheten är såld men vi har inte ett nytt boende. Den 11 januari tillträder köparna vår lägenhet. Då ska vi ha flyttat ut. I denna process så pendlar jag mellan pur glädje och ren skräck, mellan kärlek och rädsla samt mellan tillit och kontroll.

De stunder då jag känner tillit och kärlek vet jag att allt kommer att ordna sig. Jag vet att jag vill flytta, jag vet att jag följer mitt hjärta när jag flyttar, alltså kommer det att lösa sig. För det gör det alltid när man följer sitt hjärta, om man vågar lyssna och agera i enlighet med det. Men jag är ju samtidigt livrädd mellan varven. Ibland kopplar rädslan strypgrepp på mig och det svider i nervknuten i magen och den välbekanta ångesten sprider sig i kroppen. Då vill jag bara backa bandet, då undrar jag hur i helvete vi kunde vara så dumma att vi sålde innan vi köpt nytt, då kollar jag hemnet för att se om vi inte kan köpa nåt här på hemmaplan istället och bara stryka ett streck över hela flytteriet.

I de här fallen är det hyfsat lätt att se och känna när rädslan smyger sig in i mitt huvud och påverkar hur jag tycker och känner inför saker i mitt liv. Men ibland smyger det på så pass obemärkt att jag börjar tro att jag ändrat mig på riktigt. Är det inte det här jag vill?! Men jag har bestämt mig för att inte lyssna på rädslorna längre. Jag har bestämt mig för att lyssna på hjärtat, kliva upp på arenan och verkligen leva som jag vill. Så därför gör jag ändå. Trots att jag blir rädd. Jag mediterar, går in i mig själv för att hitta lugnet, ljuset, tilliten och kärleken. Känslan av att allt ordnar sig. Det kanske inte alltid blir exakt som man tänkt sig, men det kommer att lösa sig. Att våga vila i den känslan av tillit. Att släppa kontrollen. Det är en bra övning i tillit må jag säga. Ett bättre ord är kanske en utmanande sådan.

Självklart gör jag allt som jag rimligen kan göra för att hitta ett nytt boende, men när jag är inne på hemnet för tjugoende gången på en dag så kommer inte det hjälpa. Det är uteslutanden mitt försök att kontrollera min omgivning, jag kollar på objekt som vi redan förkastat och omvärderar dem. Jag har gjort så här med mycket annat också, kanske finns det flera som känner igen sig i att man googlar sönder nåt man inte kan påverka. Som ett försök att kontrollera eller bestämma odds eller lista ut hur det ska gå. Som om man kunde det. Jag vet att jag gjorde det när vi försökte bli gravida med Ava. Istället för att bara vila i tilliten att det kommer lösa sig. Så mycket tid och energi jag hade frigjort. För jag kan ju ändå inte påverka utgången. Jag kan inte påverka hur många hus som läggs ut till försäljning.

Så nu ser jag detta som en riktig utmaning i att känna tillit. Allt löser sig. Jag släpper min oro, mina rädslor och tvivel. Jag litar på att allt kommer att lösa sig till det bästa.

(under tiden jag skrev det här inlägget har jag varit inne på hemnet två gånger, utmanande var ordet sa Bull)