Koltrasten revisited

För ett bra tag sen såg jag en koltrast på stigen under en promenad. Enligt Solögas tolkning i djurens språk vill koltrasten förmedla att jag kommer upptäcka nya sidor hos mig själv, och jag lovade att återkomma när jag visste vad den menade.


Jag tror jag vet nu.


Genom yoga och meditation har jag kommit i kontakt med en sida av mig jag inte visste fanns. Eller kanske flera sidor, en hel del av mig jag inte visste fanns, en del av världen jag inte upplevt förrän nu.


Jag har bara påbörjat min andliga resa, men det är denna nyfunna andlighet som är den nya sidan hos mig. En sida som så smått börjar acceptera och förstå att det finns något mer därute. Att livet har en magisk dimension. Även om Tomas tvivlaren fortsätter att fnysa, pusta och jämra sig högljutt mellan varven.


Knasigt! Och ibland så tror jag knappt på mig själv. Jag har fortfarande fler frågor än svar. Men jag börjar också förstå att tvivlet är en del av detta. Det är en del av resan. Hemligheten och nyckeln är ju att känna tilltro. Att våga känna tilltro. Så jag övar mig i detta, att känna tilltro, tacksamhet, kärlek. Att fylla mitt hjärta med kärlek och ljus, för att sprida det vidare. För jag har kommit till en annan insikt. Det är så vi räddar världen.


Jag behöver inte jobba på Amnesty eller Rädda barnen för att "rädda världen". Jag behöver känna kärlek och se på världen med kärlek. Jag behöver vara en medmänniska, jag behöver sprida kärlek och följa mitt hjärtas röst.


Om vi blir allt fler som gör det, så kommer vi rädda världen. En kärleksfull handling eller tanke i taget.