Så här i efterhand känns det oerhört insiktsfullt, för nu är jag tillbaka på den punkten. Jag vill göra det som gör mig lycklig, som får mitt hjärta att sjunga och min själ att dansa. Att lyssna på sitt hjärta och följa den vägen som hjärtat pekar ut. Inte hjärnan. Inte lyssna på tvivel och rädslor, inte lyssna på egots lovsång om lycka via materiella ting och ett självförverkligande som bygger på att stapla grejer, upplevelser och status på hög. Att polera sitt yttre och visa upp hur lyckad man är på facebook. Nä. Det är mitt hjärtas väg jag vill gå.
Under den mörkaste perioden i vintras, när jag mådde riktigt dåligt fann jag samtidigt lyckan. Fast den känns inte som ett rus, den känns som ....frid. Ett inre lugn och en varm kärleksfull känsla i hela mig. När jag var i detta tillstånd förstod jag på djupet att jag inte behöver mer saker, kläder, en ideal kropp eller ett vräkigt hus för att kunna känna denna fantastiska inre lycka, denna frid, den finns inom oss alla. Man måste bara våga söka den.
Det är ingen ny sanning eller visdom, det har man hört förr. Men nu har jag förstått det, ända in i märgen sitter den vetskapen om att lyckan finner jag i mig själv. Inte utanför mig själv. Därför vart jag oerhört berörd av filmen Trolls som vi såg i somras för första gången. Den handlar just om det.
Att lyckan finns inom oss, ibland behöver vi bara lite hjälp att finna den.
Klicka på länken så kommer ni till ett av sommarens soundtrack, den här låten lyssnade jag massor på i våras och kände att den verkligen berörde mig. Så när den sedan dök upp i Trolls så rullade tårarna.
https://www.youtube.com/watch?v=3JIpIsgHqV0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar