Jag känner att jag måste komplettera detta med meningen med livet.
Jag tror att meningen med livet är att leva.
Att det är så enkelt, och så svårt. Att ta för sig av livet, att verkligen leva, göra saker som gör att man känner sig levande. Så där som när vinden dansar i håret när man spanar ut över havet och en bubblande känsla av frihet och glädje sprider sig i bröstet. När man liksom ryser av välbehag. När man, som Madicken säger, känner livet i sig. Att göra saker som gör en glad. Att uppskatta och vara tacksam för livet. Att liksom inte ta det för givet. Att försöka vara så närvarande i det man nånsin kan. Känna nuet.
Det tror jag är meningen. Att leva. Leva ett liv man blir levande av.
Så lever man ett liv man blir olevande av. Som dränerar en på livskraft, som tråkar ut en eller ger en känsla av tristess. Lyssna på den känslan. Börja göra nåt annat. Det räcker med ett litet steg i taget. Ett litet, litet steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar