Angst

Igår mådde jag så bra på förmiddagen. Bättre än på länge. Min promenad var nästan en timme lång och i en raskare takt. Jag tänkte tom att jag kanske skulle orka dammsuga och moppa golven.

Under eftermiddagen  började huvudvärken rulla in och sen kom hela sjukdomskänslan. Fast jag skulle sluta oro mig för kroppsscanningen och huruvida vitamindosen  var alltför hög, så fortsatte oron snurra i huvudet och ångesten rullade in som ett brev på posten. Det var länge sen nu. Det blir alltid lite bättre när jag djupandas och jag har till och med kunnat mota den i grind. Men inte igår. Har haft ångest hela natten och sovit jättedåligt. När jag inte kunde somna  kände jag tydligt hur svårt jag hade att släppa kontrollen. Jag kämpade liksom emot, fast jag ville somna. Jag har nog inte tänkt på.mig själv som ett kontrollfreak. Men det är nog precis så det är. Men det har inte alltid varit så. Jag måste jobba på det.

Det vart en så vansinnigt tydlig kontrast i mående. Natten innan fick jag äntligen sova ordentligt och vaknade piggare än vanligt och kände mig bättre än på länge. Sen rasade jag rakt ned i brusande huvud,  hemsk huvudvärk, inre darrningar och värk. Och då tror jag fortfarande att det är vitaminerna. Fast jag känner igen hela känslan. Jag mår som jag gjort under en lång tid nu.

Så idag blir det till att öva avslappning, meditera och inte fylla på huvudet med mer information som den ändå inte kan processa.

Återigen  kommer en tillbakagång efter en längre tid (5 dagar) utan mina dagliga övningar. Jag måste jobba på att få in lite meditation och avslappning även då min familj är hemma.

Men,  det jag tänker ta med mig är ändå det vansinnigt positiva i den känslan jag hade i kroppen på förmiddagen. Att jag kan må så mycket bättre nu. Att skillnaden är så stor. Att jag på en bra dag mår så mycket bättre än innan. Då går det ju åt rätt håll!