Frustration

Idag är jag frustrerad. Less. Trött. Trött på att vara trött. Trött på att vila. Har förkylningskänningar och fryser. (Ava var sjuk förra veckan i feber, halsont och värk) I fredags fick jag reda på att jag har en låggradig inflammation i kroppen. Precis som jag misstänkt och fruktat. Man kan väl säga att grundstämningen sjönk rejält. Förra veckan hade jag dessutom en hel del ångest och har haft mycket ältande och oro. Först kring kroppsscanning och vitaminer och nu för kosten. Mitt huvud går i sånt spinn att till slut vet jag inte vart jag hamnar. Jag har ju köpt Sanna Ehdins bok om den självläkandematen och där hon skriver om just låggradiga inflammationer och hur de puttrar på i kroppen obemärkt tills de brister ut i cancer, diabetes eller någon annan av våra folksjukdomar. Maten är hyfsat tillåtande och det är en väl balanserad syn på kosten och hur man kan hantera den. Man ser till att få i sig mycket inflammationsdämpande livsmedel helt enkelt. prognosen är dessutom väldigt god, på 3 månader kan du vända otrevliga processer i kroppen. Trots detta lyckas jag hamna på autoimmun paleo (givetvis via google och mitt eget ältande) och får plötsligt inte stoppa i mig nåt. Eftersom det kliar i hela kroppen (nästan på insidan snarare än på huden) så tror jag att jag är allergisk mot vissa livsmedel (stress och inflammation kan göra att man blir känslig för livsmedel som man alltid ätit utan problem)Så igår var jag nästan handlingsförlamad, visste inte vad jag kunde äta och kunde inte tänka ut det heller. Det vart helt stopp. Jag kunde heller inte komma ihåg varför jag skulle sluta äta allt. Kom bara inte ihåg. Det vart liksom syntax error i huvudet på mig.


Nä, det vart bara för mycket. Tog en promenad för att rensa huvudet och nu har jag bestämt mig för att följa Sanna Ehdins kost med det undantaget att jag fortsätter unna mig mitt kaffe med mjölk på morgonen. All annan mejeri kan jag leva utan. (mejeri, och framförallt mjölk som jag fattat det, är inget vidare för kroppen, vi nordbor är ett undantag som ens tål att dricka komjölk, majoriteten av jordens befolkning tål det inte) Jag ska boosta mig med frukt och grönt och särskilt inflammationshämmande livsmedel, så får vi hoppas att inflammationen försvinner.


Mina hudbesvär har också bara blivit värre, torr och kliande hård hud på bröstet och upp i nacken/halsen och så mitt rödflammiga fejs som dessutom brustit ut i blemmor. Jag tänkte att det bara måste vara en reaktion på nåt livsmedel. Att inflammationen blivit värre, trots mina förändringar. Men nu tror jag snarast det kan ha att göra med utrensningen som jag hoppas sker i min kropp tack vare kostomläggningen hittills. (inget socker, inget gluten på 4 veckor, ingen alkohol på snart 4 månader ) Det kan tydligen bli mycket sämre innan det blir bättre. Vi hoppas på det då.


Så nu vill jag bara avskriva allt detta ältande och oro och känner samtidigt att faan, här gick en helg till som jag spenderat i mitt huvud istället för med min familj. Jag vill liksom bara leva,och jag vill börja nu, jag vill springa, dansa, måla och så känner jag mig helt fångad i min kropp, i mitt huvud. Frustrerad.


Och så den här jävla ångesten! Försvinn! Jag vill inte ha dig här längre. I helgen har jag sovit mycket bättre, men nu när jag vilade på dagen så var det där igen. Försvinn bara. Jag orkar inte mer.


Jag tycker att jag gjort så många förändringar och lagt till med många nya goda vanor (vilket vi alla vet kräver en del av oss), börjat med avslappningsövningar, meditation, djupandning, slutat med alkohol, socker och gluten (numera även potatis, tomat, majs) jag tar mina varma bad och dagliga promenader, en massa vitaminer samt varmt citronvatten varje morgon. Men det känns ändå inte som att jag kommer framåt. Jag känner mig klarare i huvudet och har mer energi - det har jag absolut. Inser att det kanske är nu det tålamodsprövande fortsätter. Att det är små steg i taget. gradskillnader. Nåja. Jag får fortsätta jobba på acceptansen. Nu ska jag försöka acceptera att min kropp dessutom är förkylningstrött och kurera mig (istället för att gå en långpromenad, hämta barnen på förskolan eller nåt annat som min hjärna tycker att jag faktiskt borde klara av nu).


kippis!