Svårt att inte känna skuld & skam

Det är svårt att inte känna skuld när man återigen trillar ned ett par pinnhål. När jag inte orkar igen. När det återigen inte finns på kartan att jag kan säga till Håkan att jag kanske kan hämta barnen en eftermiddag i veckan. Eller när jag måste uppbåda mina sista krafter för att slå in paket till tjejerna och pynta lite på alla hjärtans dag - för att vi alla ska få lite mys på denna kärlekens dag. När kroppen är så tung att jag snubblar på fötterna under min promenad i solen och trots att den är kort måste jag pausa. När jag måste säga till min äldsta dotter att mamma inte orkar, inte kan läsa saga, även om jag hemskt gärna vill. När jag inte riktigt orkar ta hand om mig själv, inte orkar laga någon lunch, inte orkar yoga. När jag är för trött för att orka känna glädje och tacksamhet. När skulden och skammen för att inte räcka till, för att inte orka, bosätter sig i bröstet och ångesten pirrar i armar och ben. Då känns det tungt. Då känner jag mig otillräcklig och dålig som mamma och partner. Jag känner mig som en dålig människa när jag inte orkar tar hand om mig själv på bästa sätt för att bli frisk så snart det bara går.


Igår berättade min man att hans kollega som också är sjukskriven för utmattning börjat arbetsträna. Genast kommer skammen krypande. jaha, jag kanske också borde orka nu? Jag borde arbetsträna istället för att ligga som en våt fläck i soffan hela kvällen och inte orka nåt - på alla hjärtans dag och allt. Ligga där och vara en  belastning för samhället. Vad fan är det med  dig Jenni? Är du vek? Kom igen nu, bit ihop, du klarar det.


Nej. Jag är inte svag. Jag har varit stark för länge. Alldeles för länge. Jag vill inte bita ihop längre. Jag vill inte stänga av. Jag vill lära mig att känna det jag känner och kunna förmedla det. Att bita ihop och köra på är en strategi som till slut inte fungerar längre. Jag måste helt enkelt hitta andra sätt att hantera svårigheter, jobbiga känslor, motgångar, trötthet och allt det andra jag tidigare lagt undan och bara kämpat på.


Men jag har fortfarande svårt att riktigt lyssna på kroppen. Det tar väl tid att lära gamla hundar att sitta. Särskilt när barnen är hemma en längre period är det lätt att autopiloten går på. Men jag börjar känna igen hur det känns och hur jag beter mig när det händer. När jag blir irriterad och snäser eller skriker, då är jag oftast alldeles för trött eller stressad. Då tappar jag kontakten med mig själv. Om jag står i köket och tar på mig offerrollen - och tänker tankar som att jag reducerats till en köksa, eller att det bara är jag som gör nåt i den här familjen- då är jag för trött - då är det bara att gå och lägga sig. För det är ju så långt från sanningen man kan komma. Jag är egentligen för trött för att laga mat och det är den frustrationen som jag känner då. Då är autopiloten oftast på och jag pushar mig till saker jag inte orkar - då har jag också tappat kontakten med mig själv. Jag känner inte hur trött jag är.


Det som får mig att återfå kontakten är att slappna av (genom avslappningsövningar och meditation)och känna efter. Ibland kan det ta två dagar innan jag gjort det ordentligt. Jag tror det var det som hände igår, jag slappande av efter två intensiva veckor. Släppte på alla måsten igen och trillade ned ett par pinnhål.


Men jag försöker känna medkänsla med mig själv, vara snäll med mig själv. Ett bra sätt är att säga till sig själv allt det  man skulle sagt till en god vän i samma sits. Låt läkningen ta tid, det spelar ingen roll hur någon annas resa ser ut, för det är din som betyder nåt för dig. Du måste lyssna på din kropp och göra det som känns bra för dig. allt annat är oväsentligt. Du måste vila och ta hand om dig och hitta nya sätt att vara - det tar tid - för att du ska kunna ta hand om dina barn och din familj. Du förtjänar att bli en hel människa. Och vad det gäller samhället, det är ju det här vårt skyddsnät är till för, att ta hand om alla dem som hamnar i svårigheter. Vi tar hand om varandra. Acceptera hur det känns, ta en dag i taget. Snart kommer en bra dag, passa på att njuta då. Du har kommit en bra bit på väg. Bra kämpat Jenni.