Om ångest och hur man blir av med den

Under de senaste två veckorna har ångesten kommit tillbaka i mitt liv. Jag trodde, väldigt naivt kanske, att jag gjort upp med den och att den var borta. Men när jag började oroa mig och älta,  och befann mig väldigt mycket i mitt huvud med malande tankar, så kom den tillbaka. Jag tror att det beror på två saker.


1. jag tappade kontakten med mig själv igen
2. jag vart rädd för ångesten igen


Jag visste inte att det var ångest jag hade när den knackade på dörren i samband med sjukskrivningen, jag hade inte känt så tidigare och trodde i princip att jag skulle dö. Känslorna är väldigt obehagliga. När jag väl förstod det kände jag en lättnad, att det "bara" var ångest. I samband med att jag förstod vad det var, accepterade det och därmed kunde härda ut bättre (med stor hjälp av djupandning) så försvann den gradvis.


Mitt ältande har denna gång tagit fart när familjen varit hemma och då har jag mycket begränsade möjligheter att meditera och göra mina avslappningsövningar. Därför tror jag att jag tappade kontakten med mig själv. När jag tappade kontakten med mig själv och bara befann mig i mitt huvud vart jag rädd. Rädd för allt. Rädd för att jag skulle få en allergisk chock, rädd för ångestattacker, rädd för att den låggradiga inflammationen ska bidra till att jag utvecklar diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar. Rädd och orolig med en fladdrande känsla i bröstet.


Jag har en favoritövning som jag gör för att slappna av - igår hjälpte inte den. Jag var hyfsat avslappnad i kroppen men hjärtat slog hårt och snabbt. Efter två meditationer kände jag mig lugnare, mycket lugnare. Men det som till slut verkligen fick mig att slappna av var en text på ångestsyndromsällskapets (håll med om att det är ett kul namn) hemsida. Så jag saxar delar av den. Till den som behöver hjälp att hantera sin ångest.


1. Känslorna är helt normala. Det du känner i kroppen är helt normala, men överdrivna kroppsliga reaktioner. ”Rätt reaktion i fel situation”.
2. Känslorna är inte skadliga. Reaktionerna är inte det minsta skadliga eller farliga - men mycket obehagliga. Inget värre kommer att inträffa. Du kommer inte att svimma, dö eller "bli galen".
3. Lägg inte på skrämmande tankar. Öka inte din panik genom att tänka skrämmande tankar om vad som händer dig just nu och vad detta skulle kunna leda till inom de närmaste minuterna.
4. Andas lugnt. Ge akt på din andning och försök att ta tre-fyra djupa andetag samtidigt som du tyst och mjukt säger ”lugn” till dig själv.
5. Beskriv vad som verkligen händer. Beskriv så noggrant som möjligt för dig själv vad som verkligen händer i din kropp just nu - inte vad du fruktar händer eller skulle kunna hända.
6. Tillåt dig att känna det du känner just nu. Tala om för dig själv att du får lov att ha ångest och att du inte behöver skämmas för eller dölja att du just nu har det besvärligt.

7. Vänta, så går ångesten över. Vänta ett tag och ge ångesten/paniken tillfälle att gå över, utan att kämpa emot,försöka tvinga bort den eller springa ifrån den. Bara acceptera att du är mycket rädd just nu.

8. Känn hur ångesten minskar. Lägg märke till att när du slutar att öka ångesten/paniken genom skrämmande tankar, så börjar rädslan försvinna av sig själv.
9. Detta är ett tillfälle att göra framsteg. Kom ihåg att du skall lära dig hur du möter och klarar av din panikreaktion. Just nu har du ett utmärkt tillfälle att göra framsteg.
10. Tänk på de framsteg du gjort hittills, trots alla svårigheter, och hur belåten du kommer att vara när du genomfört också detta.
11. Planera vad du skall göra härnäst. Beskriv omgivningen för dig själv och planera sedan i tankarna vad du skall göra härnäst.
12. Börja om med det du tänkte göra från början. När du känner dig beredd, så börja om med det du tänkte göra från början och gör det på ett lugnt och avspänt sätt.